Hur gick det då....

efter den första natten här i Haugesund, Norge?

Jo förkylningen blev bara värre och i lördags kväll så stupade jag och har sen sovit i nästan två dygn och känner mig nu bättre. I morgon blir det att gå tillbaka till jobbet igen. Det är ju ingen hit när vikarien ringer och sjukskriver sig!

Ja och lägenheten blev städad en gång till i dagsljus för att bli ren och nu är den riktigt fin.

Jobbet på Revmatismesjukhuset här i Haugesund är spännande. Arbetsmiljön är förfärlig, jag beundrar dom som jobbar där och har stått ut med den nu i ett år då dom håller på och bygger om /bygger till en helt ny del. Temperaturen inne i det pyttelilla kontoret varierar mellan +25-+29 grader och luften smakar utav byggdamm. Fönstren är igensatta med plast. Byggjobbarna går omkring med ansiktsmasker, det är skillnaden mellan de typiska  kvinno- och mansjobben även här i Norge...

Så det får räcka med den här perioden tror jag.

De som jobbar där är trevlig och med många riktiga personligheter.
Hm det blir nog en betraktelse så småningom.....

Ett händelserikt dygn lite vid sidan av E6an!

Ja nu har jag varit här i Haugesund i ett dygn. Och det har hänt en hel del!

Så häng med i svängarna här!

Vintern är på väg eller den är här, när jag kom till Oslo i går så toksnöade det - men jag satt ju i en varm och bekväm buss. Väl på flygplatsen så satte jag mig bekvämt tillrätta vid utgången då jag hade så gott om tid och var febrig och med en ond hals så somnade jag. Och inte hörde jag (feberdimma?) att man bytte utgång och undrade till slut varför man inte meddelade att ombordstigningen var påbörjad. Såg att flyget där jag satt skulle någon helt annan stans! Hoppsan, vad har hänt ser mig runt och längre bort ser jag en hoper folk som håller på att stiga ombord och chansar på att de skall till Haugesund. Och det skall dom. Pust!

Så upp och iväg. Tyvärr var det mörkt då vi skulle landa så det var inte mycket att se, men det kändes. Jösses vad det blåste, hela Nordsjön blåste in på en gång. Jag satt bara och väntade på att piloten skulle be oss alla luta oss åt ena hållet som lite motvikt. Men vi kom ner lugnt, tryggt och i tid trots att vädret försökte något helt annat. Tack SAS , vi ses snart igen.

Jaha, framme och väskan var med och den kom först av alla väskor på bandet. Bra tänkte jag eftersom jag skall bli hämtad så är jag snabbt framme. Men icke, alla andra försvinner och ingen av taxi-bilarna skall hämta mig, även bussen åker. Och kontoret i Oslo har stängt. Jag har ingen adress dit jag skall (jag brukar ha full koll på det mesta men är lovad att , tja....). Hursomhelst så får jag kontakt med Oslokontoret till slut och ojdå sa dom vi ringer snart tillbaka. Jag orkar inte vänta utan hoppar in i en Taxi som kommer (och det blir någon annan stackare som blev utan) och ber honom börja köra då jag snart får adressen på ett sms! Absolut sa han men åt vilket håll, tja kör mot stan och kommer det inget sms så vill jag till ett hotell. "Du var allt en morsom kunde" tycker chauffören. Jag berättar varför jag är här, men då vet jag ju vart du skall säger chauffören. Jag skall jobba som sjuksköterska på ett privat reumatikersjukhus en månad. Och dom som ordnat jobbet är  Helsenor som förmedlar vikarier till sjukvården här i Norge. På väg i taxin ringde dom tillbaka och sa att i receptionen på sjukhuset så skall nyckeln till lägenheten finnas (som då ingen av oss hade någon adress till). Väl framme så ber jag taxin vänta och går in får en nyckel och en adress i receptionen. Där står en man och tittar lite fånigt. Så i taxin igen och han visste naturligtvis vart jag skulle och framme där så kommer mannen som stod i receptionen och tittade fånigt. "Det var jag som skulle hämta dig, men det gjorde jag inte! Och du skall vara på 6 våningen i morgon bitti kl 7 och fråga efter Marianne" "Och föresten du bor på 3 våningen och det finns ingen hiss" Han hinner vända sig om och sätta sig i sin bil innan jag jag hinner blinka. Jaha tänker jag, det här börjar ju bra och nu ligger feberdimman tät i skallen.

In i med allt mitt pick och pack, min ängel taxichauffören hade åkt då han sa att du får säkert hjälp av han som frågar efter dig :(
Tre sega våningar upp, får gå flera gånger då väskorna är blytunga. Äntligen framme!

Ok, nyckeln passar. Detta blir spännande mitt lilla hem de nästa fyra veckorna. Men NEEEEEEJ här var det inte städat på länge, buhuuuu jag som är så trött. In med två Panodil och när jag smakade på vattnet var det bara bläääää (trots att det fick rinna länge, men inte tillräckligt länge). Det enda som gick att städa golvet med var en handduk och lite diskmedel. Fungerar ju toppen, men inte i kallvatten. Här har varje lägenhet sina egna varmvattenberedare och jag har till och med två, en i köket och en i badrummet. Det tar en stund innan det blir lite varmt och sen går det fort och plötsligt är det så varmt att bara är ånga överallt.
Feberdimman tätnar..
Börjar städa, hinner torka nästan alla golven. Badrummets tillstånd skall jag undanhålla er men där gick det flera handdukar. Och efter ett toabesök vill vattnet inte sluta rinna, det låter som en fjällfors!
Å, skönt nu är jag snart färdig och snart kanske elementen blir varma också.  Det är så kallt i lägenheten att jag städar i dubbla fleecetröjor trots feber.

Och så helt plötsligt så blir allt mörkt i hela den lilla lägenheten. Neeeeeeej..........

I trapphuset är det ljus men inte hos mig. Och inte finns det något proppskåp heller. Vem skall jag ringa? Vad hette sjukhuset nu igen? Var är jag? Jag har ju redan glömt adressen (men kom ihåg vägen tillbaka till sjukhuset). Dit orkar jag inte gå. Vad har norska nummerupplysningen för nummer? Ringer svenska Telenors kundtjänst, men de hade ingen aning. Men jag hade ju fått ett sms med personaldirektörens namn och telefonnummer! Toppen! Naturligtvis kommer jag då till en telefonsvarare. Försöker då i mörkret och det är verkligen becksvart få fram den lilla datorn och modemet och mina interna dimmor i huvudet har inte börjat lätta utan snarare tätna. Då jag hittat sjukhuset hemsida ringer direktören tillbaka! Lucky me! Ok jag skall göra vad jag kan, sa han. Men jag sitter på flygplatsen i Oslo och skall snart gå ombord på flyget. Men det är klart vi skall hjälpa dig.
Bra, då bara jag väntar...kanske får du tag på någon nu eller om en timma när du landar." Absolut så är det säger han."
Då är jag så trött att jag letar fram en kudde lägger mig på soffan med två jackor och dubbla fleecetröjor på mig och med öppen dörr till trapphuset så somnar jag av utmattning.
Hur länge jag sov vet jag inte riktigt men jag vaknar av att det står en man i rummet. Räddningen, halleluja! Vaktmästaren! Proppskåpet finns i trapphuset, det hänger en nyckel i hallen. Men hus skulle jag veta det? Men det hade inte hjälpt, för jag nådde den ändå inte och det är faktiskt sant att det finns inte en enda stol i lägenheten. Det finns en fåtölj som är svintung men det hade inte hjälpt jag skulle inte nått nyckeln ändå (undrar hur han tänkte när han satte upp kroken). Jag hade nått om jag släpat ut soffbordet som är stort och tungt! Jaja nu ligger nyckeln i en låda!
Men herregud vad har hänt här säger han när han ser städvattnet!
Jo, jag har torkat golven och det här är det  andra vattnet.
Inte bra sa han, nej det håller jag med dig om.
Jag undrar om han kan fixa fjällforsen på toa?
Det gör jag imorgon, dör du ser ut att behöva sova lite (tack för den)
Ok, kan du fixa lite värme på elementen också när du kommer imorgon.
Absolut, det gör jag
Jag glömmer att titta om det finns några lakan innan han går. Hittar påslakan och örngott men inget underlakan. Rotar lite till och hittar ett madrasskydd, det får duga. Borstar tänderna, av med några klädesplagg och på med några andra och in under täcket. Äntligen.

Gott folk, jag kan säga att det oftast händer mycket när jag är ute och far kring E6an, men detta var i mesta laget.

Och läget idag är:
- fjällforsen på toa är kvar
- vattnet är fortfarande lika äckligt (trots att det har fått rinna i 40 minuter)
- värmen är ok tack vare väldigt många värmeljus inte elementet, golvet är svinkallt
- febern är borta (försynen tyckte nog att jag fått nog)

En egen kommentar är att ingen skugga skall falla på mäklarna på Helsenor, min kontakt Victor Lindberg och hans kollega vars namn tyvärr försvunnit in i gårdagens feberdimma, som gjorde vad dom kunde både innan och under gårdagen.

Vad som sen hände på jobbet första dagen får ni läsa om i nästa krönika.

Inte ända till E6ans slut eller början men en bit på vägen!

Så var det dags igen, ut på E6an igen och till jobb. Denna gången så svänger jag av till vänster i höjd med Oslo och åker då ända ut till västkusten till Haugesund.

 Denna gången blir det till ett privat sjukhus för reumatiker. Jag kommer att lära mig massor det är helt klart. Sen skall det bli spännande att se om jag kan hitta den livsmedelsaffären som jag besökte för en väldans massa år sen och som var den absolut mest lyxiga livsmedelsaffär som jag sett, hittar jag den lovar jag att rapportera.

Huset, min dröm

Det är här jag vill bo

Och utsikten är så här fantastisk i september

omgivningarna är fantastiska och stommen i huset är bra men annars måste i princip allt annat göras från att byta taket till att byta elledningarna. Trots detta så är det här jag vill bo.

Så här ser köksspisen ut just nu

Murstocken är fantastisk och skall vara kvar och så skall vedspisen också. Allt annat skall göras om. Jag kommer att hålla dig uppdaterad om hela äventyret.

Resan till pengarna

Nu så börjar den spännande resan till pengarna!

 Just det pengarna för att kunna köpa min gård. 

Det skall bli väldigt spännande att se vilken bank/institut eller liknande som vågar tro på visionerna hos en:
- egenföretagare
- ensamstående
- kvinna
Då jag idag inte alls har samma inkomst som jag hade som anställd. Men å andra sidan har jag stora planer och visioner för den verksamhet som jag skall bedriva på gården. Men det är ett helt annat kapitel som jag skall skriva mycket mer om en annan dag. Mina besparingar försvann ju i den av mig misslyckade satsningen på franchise i Lerum/Alingsås-trakten. Vill någon veta mer om det så kontakta mig gärna, jag vill här inte skriva ut det företagsnamnet.

Så jag kommer att rapportera om de olika kontakter och händelser kring de kontakter jag skapar längs denna del av resan.

Nu händer det äntligen något!

Hej alla kära läsare!

NU händer det äntligen något med vägen till mitt drömhus. Som egentligen är en gård, ja du läste rätt - En gård! Det är ett boningshus från ca 1870 och där inga större renoveringar är gjorda sen säkert 60-talet, jag vet inte säkert då jag inte fått alla fakta ännu. Men avstyckningen är nästan klar (väntar bara på pappren från Länsstyrelsen) och det blir totalt 2,8 Ha mark. En del av marken ligger inne på naturskyddat område och där måste jag lära mig massa mer om vad det betyder.

Bilden visar utsikten från gårdsplanen, inte dålig!

Längtar, längtar, längtar till jag får flytta dit!

Lite senare i veckan skall jag få möjlighet att inspektera huset och de två uthusen själv. Det ser jag fram emot. Och naturligtvis så skall jag ta hjälp och göra en riktig besiktning. Men först vill jag bara gå omkring och drömma och titta i varenda skrymsle.

Jag skall här också skriva om hela resan från att söka finansiering till renovering och naturligt vis flytt. Och sen allt spännande med att välja allt från värmepumpar till takfärg!

Nu är jag på E6:an igen!

Fast denna gång är jag inte vid dess slut eller början utan bara 20 mil från Göteborg i Fredrikstad på sjukhuset och jobbar. Det var längesen jag jobbade på en hjärtavdelning. Men bröstsmärtorna gör lika ont nu som då! Och dessutom så är det bättre betalt här i Norge än i Sverige för samma sak, så då ger jag mig ut på en liten roadtrip längs E6:an igen.

Höstfärgerna är fantastiska just nu längs vägen så det känns som att åka genom en färgpalett. Fast för det mesta så svischar allt bara förbi. Men när vintern närmar sig så blir det till att ta tåget istället. Det är närmare till tågstationen från både sjukhuset och boendet än till parkeringen. Och det är riktigt nära från där vi alla jobbpendlare bor till sjukhuset. Den kortaste vägen är 52 steg och den långa vägen är det 167 steg. Och utropen från ankommande och avgående tåg hör man då fönstret är öppet. Tåget hit tar knappt tre timmar från Göteborg, med andra ord så finns det egentligen ingen ursäkt för att köra. Jo det är bekvämt att bara slänga in det man skall ha med sig i bilen och slippa släpa :) och släpa gillar jag inte!

Nu så skall jag då hoppa i jobbkläderna och ta mig de 52 stegen till sjukhuset för att jobba några timmar igen!
Men bara håll ut och titta in här igen, snart blir det en ny betraktelse över alla de nya härliga människorna jag mött här!

En brokig skara här vid E6ans slut....

Jag bara måste berätta om alla de andra som jag har mött här, som också är här och jobbar. De kommer  från Nordens alla hörn. Det är en väldig - tja vad skall jag säga- brokig skara individer.
Var skall jag börja? I huset jag bodde förra gången? Där jag bor nu eller i det tredje huset? Äsch, jag blandar och ger! Det blir olika synonymer så ingen känner sig träffad eller så!

Den första jag träffade här var gulliga E som också bodde i källarlägenheten på Kirkegårdsvegen. Hon kom dagen innan och skulle stanna hela sommaren. Hon hade varit här i Kirkenes flera gånger förut både på sommar och vintertid. Hon läser medicin i St.Petersburg och finansierar stora delar av sina studier med att arbeta här under sommaren. Hatten av för det! Vi inrättade oss fint i vår lilla lägenhet som blev bra efter diverse inköp.
Men snart så fick vi en boendekompis till! In flyttade "America" som vi kallade henne för det var därifrån hon kom, men hade bott många år i Norge. Det första hon frågade "har någon en öl"! Sen var det hej och jag heter..... En driftig kvinna som jobbade inom psykiatrin till vardags (Sic!). Hon var iväg på utflykter varje dag och jag har aldrig träffat någon som tvättar kläder så ofta. Gillade att festa!

Uppe huset har det varit en brokig samling individer som bott där längre eller kortare tider i sommar. Det var "Happy" från Dalsland som var sur den mesta av tiden och alltid gnällde på det mesta. Det första hon sa var att skulle jag låna bilen så måste jag minsann tanka för det kunde inte hon!

Sen var det "hon den långa utan körkort" som såg ut som den tystaste mus man kan tänka sig men som skravlade och festade så ofta och mycket hon kunde. Hade den otroliga gåvan att alla alltid tyckte synd om henne!

Sen så är det "häradsbetäckaren" som varit här hela sommaren och som gärna stannar länge. Han har ingenstans att bo i Sverige, inget "hemma". Stora delar av tiden så har han inte haft något jobb här utan drivit omkring. Gillar att fiska och har inget körkort så han ser till att de som skall på jobb kör honom någonstans långt bort för att sen hämta honom igen. De flesta är så bussiga att de gör det, trots att det blir ganska många mil extra att köra varje väg! Och party är det nästan hela tiden och sen så har han bytt "flickvän" flera gånger under sommaren. Alltid unga och ibland har det varit två samtidigt. Jepp, men inga triangeldrama utan alla på rummet samtidigt! Vi andra skrattar och skakar på huvudet och är nog lite nyfikna!

Nu så bor i källarlägenheten (jag har fått ett annat boende när jag kom hit för period två) förutom "E" då "America" åkt hem paret (dom är gifta) som inte bytt kläder på två veckor. Han sitter alltid i soffan och äter korv och ägg i samma gamla kalsonger. Och hon som också har samma kläder oavsett om hon är ute och joggar, är på fiskeutflykt eller på jobbet (i hemtjänsten som jobbar har man sina egna kläder). Det finns tvättmaskin och dom hade med sig en massa bagage. Undrar vad det är dom har med sig! Han är dessutom mega lat och måååste ta bil till jobbet (det är ca 1,4 km att gå) vilket gör att andra som har 8 km till jobbet her ett litet h###e.e
Ja sen så har vi bilpatronan eller "polskan" som tror att hon är bilchef och vill alltid att alla bilar skall vara hos henne. Det finns tre stycken, hon terroriserar alla andra med telefon och sms och är otrevlig i största allmänhet. Går man dit och vill prata med henne så gömmer hon sig på rummet! På samma ställe så bor "hon som jobbar på Statoil oxå" alltså har extraknäck och vill använda bilen dit. Så andra får ta bussen! Ni förstår vilka draman som utspelar sig här! Hon är kompis med "polskan" På samma ställe bor också "Africa" som vänder kappan efter vinden och ibland är kompis med "polskan" och ibland inte. Där bor också "han från skåne" som jobbar i hemsjukvården men som ingen ser då han åker till jobbet och hämtar en bil en lista och en telefon och sen åker hem och sätter sig igen!

Så är det dom som redan har åkt hem "dansken" den bildsköne ynglingen som började sitt första arbetspass och frågade om han kunde få byta turer då han skulle få besök av kompisar! Han kunde inte så mycket visade det sig, trodde han kunde det mesta eftersom han läste medicin. Hur långt han kommit vet jag inte. Han är en av många som kommit hit och vid ankomsten inte har haft en aning var dom skulle bo!! Byrån vi jobbar för har lite problem i sin organisation!!

"E" från Göteborg var supertrevlig och fick bo i samma hus som dansken. "E"s korträkning blev nog hög då ingen släppte ifrån sig någon bil trots att dom var lediga så hon kunde se sig om i omgivningarna en liten stund mellan arbetspassen. Ja korträkningen blev nog stor för hon hyrde en bil till slut och det är rätt dyrt här.

Inte att förglömma är "den värmländska skånskan""L", hur trevlig som helst som har ett litet h-e med alla som bor i det stora huset och bara kalasar hela tiden. Hon åker hem lite tidigare än hon tänkt. Vi var på utflykt både till Finland och bärskogen tillsammans. Hoppas vi hinner en tur till bärskogen till i nästa vecka.

Där jag bor nu så bor också "K" från Halland, helt normal inga konstigheter! Och så har vi "Montenegro" från Umeå som varit här rätt länge och stannar en bra bit utöver hösten. Inte vidare social, men svarar på tilltal och tittar på all sport på tv. Så där gäller det att vara först på fjärrkontrollen och sen inte släppa taget om man vill se något annat.
Till skillnad från de andra så bråkar vi inte om vem som skall städa eller köpa toapapper eller så. Vi har finfina listor som fungerar bra. Och så har vi det bästa vardagsrummet också. Men sängen i huset med källarlägenheten var mycket bättre.

Det finns fler som jag mött men som jag blandar i hop. Ni förstår hur kul det är att betrakta allt här.

I kväll så är det krabbfest i stora huset, oj det blir säkert en riktig röjarskiva! Jag tackade nej då det är jobb i morgon och krabba är ingen favorit. Men det hör väl egentligen till att man skall pröva på kungskrabban mens man är här. Så det blir inget skandalreportage därifrån!

Om någon läser detta och känner igen sig eller känner sig "träffad" så skriv en kommentar om dian upplevelser om alla oss andra, det kan ju bli riktigt kul att se hur just Du upplever oss andra ;)

Ja,ja sen kan man ju undra vad de säger om mig, hahaha.........

Den magiska renen..

Idag så har jag haft en ledig dag och då har vi, Lena som också är här och jobbar, och jag gjort en utflykt till Inarii i Finland, Enare på svenska. färden dit gick genom ett verkligen skiftande landskap. Först genom det norska fjäll och fjordlandskapet för att i inlandet och sen över på den finska sidan övergå i ett skogs och sjölandskap. Men det är ingen granskog utan tall och björkskog då det är sandbotten överallt. Vägen till Inaari går längs Enare träsk som är en jättestor sjö, så här skriver uppslagsboken:

Enare träsk är grund och har nära 3 000 holmar och skär. Största tillflödet är Ivalojoki. Genom Pasvik älv (Paatsjoki) avvattnas Enare träsk till Norra ishavet.

Väl framme i Inarii så var det lite shopping av renkött i olika former och lite presenter både till mig och andra! Samt mat då maten är betydligt mycket billigare i Finland än i Norge!

Tyvärr hann vi inte med det stora Samemuseet utan jag hoppas att det blir möjlighet att åka tillbaka för att besöka det.

På vägen hem så hittade vi en liten kaffestuga som var kombinerad liten(och då menar jag liten) matbutik/post/kafé/pub/kanotuthyrning och säkert några saker till alldeles vid sjön. Ett alldeles ljuvligt ställe. Vi satt nog där lite för länge då sen fick vrålköra tillbaka för allt vad den lilla bilen tålde då några andra skulle ha den för att ta sig till jobbet! De hann gott och väl till jobbet men var dösura, men det får stå för dom, det är ju någonting som vi väljer, eller hur!?
Inte nog med den härliga kaffepausen så hann vi också konstatera och såg längs hela vägen att Enare träsk har massor med fantastiska sandstränder och sandbotten i sjön. Tyvärr så hann vi inte testa vattentemperaturen! Men något måste vi ju spara till en annan gång!

Man ser massor av renar längs vägarna en och en eller i små familjegrupper. Dom är för söta och de små kalvarna alldeles bedårande.
Plötsligt kommer det en vit ståtlig ren alldeles ensam gående, "stopp stopp skriker jag han är min, jag bara måste fota honom"

Nu är jag ingen mästerfotograf utan använder mobilen då överföringssladden till kameran är kvar hemma. Men visst är han stilig och kolla på hornen, wow! Tyvärr så kom jag inte närmare, men hela upplevelsen var alldeles speciell. Så här säger man här om den vita renen:
Den vita renen symboliserar lycka för samerna. Den som turligt nog råkar se en vit ren springa över fjället kan räkna med att lyckan väntar runt hörnet och dessutom kommer att bli en trogen följeslagare längs livets stig… 
Vackert inte sant, det känns bra.

Norra Finland lockar verkligen till nya upptäckter, en resa hit kommer nu att komma högt upp på önskereselistan.

Det var allt för idag, jag försöker att lära mig hur jag skall lägga upp lite små videosnuttar här så bara kika in imellanåt så kommer det förhoppningsvis snart.

Skogens guld

Idag blev det en tur i skogen efter jobbet. Vi gick i skogen mitt i Nordens björntätaste område, men vi såg ingen nalle. Bara spår efter den. Men förutom jättegoda blåbär så fanns det massor av det här mumsiga bäret

Fiskhamnen vid E6ans slut

Här uppe vid E6ans slut så finns det naturligtvis en fiskhamn då Kirkenes ligger vid Barents hav. Och det som man landar allra mest just här är Kongekrabbe , läs mer om den här i den här länken. Det är några stora och väldigt fula saker som jag inte vill möta någonstans! Då de är så stora kan bli upp till en meter mellan tåspetsarna, huvva, ja då måste ju burarna vara stora. Det fångas massor och man använder fram för allt benen för det är där det bästa köttet sitter.
Vid ett par tillfällen så har jag fotat fiskhamnen

En annan dag så skall jag försöka komma lite närmare och kanske gå in där. Klickade dig gärna in på bilderna så ser du de stora fångstburarna. Kungskrabban anses som en stor delikatess i stora delar av världen så jag får väl se till och smaka på en innan jag åker härifrån. Fast det är nog en lokalfångad torsk eller en vildlax som jag ser fram emot mest!
Utsikten från fiskhamnen ut mot fjorden:

Detta vackra ögonblick måste jag dela med er!

En sen kväll så var midnatts solen så här fantastisk:

klockan var strax efter 23 på kvällen och det var alldeles stilla i fjorden mellan ebb och flod. Hela natten var stilla och magisk. Lyckliga jag som har haft förmånen att få uppleva dessa ögonblick. Bilderna är tagna från balkongen på jobbet.

Jag har badat i Barents hav!

Här möts E6an och E105 Vägen som börjar i Kirkenes och slutar på Krimhalvön i Ukraina,

Idag har det varit en ledig dag och då passade vi på några stycken att se oss om i omgivningarna. Målet för resan var Grense Jakobselv. Som är en älv  där gränsen mellan Norge och Ryssland går mitt i den lilla älven som är väldigt smal ibland

Den gula stolpen är Norge och den röda lite längre bort är Ryssland och mitt i mellan i älven går gränsen! Det hade gått att vada över om man ville "fly" dit! Men vi höll oss noga på vår sida. Naturligtvis så fanns det ett vakt torn på andra sidan.

Där övervakade dom gränsen noga! Vägen slingrade sig som sagt genom landskapet längs älven och upp över fjället. Och döm av vår förvåning när vi där helt plötsligt se denna skylt:

Hur man nu vet det men tydligen så har man konstaterat att fjället är 2900 miljoner år gammalt!
Kanske är det så att gubben som bor i fjället är lika gammal! Titta noga så se du nog både en och två gamla fjälltroll i bergsväggen.

Som sagt, vägen slingrade vidare i landskapet mellan fjäll och fjord. Vi passerade en norsk militäranläggning och en del hytter små och stora vid små eller stora fjällsjöar och nere i dalen fanns en del små gårdar. En del var övergivna och på förvånansvärt många (2 av 5) så bodde det fortfarande folk. Och sen mitt ute i ingenstans så stod det en kyrka! Kung Oscar II tyckte på sin tid att det var bättre att bygga en kyrka i stället för en militäranläggning som folket ville, läs hela den intressanta historien om du följer länken i början av meningen.
Sen så kom vi ut i kust-landskapet och det var  Barents hav och nästa fastland är på Nordpolen! En mäktig känsla. På strandängarna gick det renar och betade

Vilka ståtliga djur det är och med dessa enorma horn.
Väl framme vid vägens slut så var det där en liten, väldigt liten marina med två små båtar. Och piren den var förstörd i en vinterstorm. Vilka krafter naturen har. Men där var det naturligtvis också några turister, tyskar och holländare i sina husbilar. Det är ju ett väldigt trevligt sätt att resa runt. Man stannar där man vill och behöver inte oroa sig för hotell eller liknande. Men det mest underbara här var den fina sandstranden! Sanddyner med vit fin sand och en badvik med klippor, sandstrand och sandbotten.

Jag måste bada! Äntligen finns en möjlighet! Det är inte varmt ute men vindstilla och jag är helt ensam på den lilla stranden. Åh, vilken dröm - här vill jag vara länge. Snabbt nedför sanddynerna, snabbt i baddräkten men varför då egentligen, jag var ju ensam. Men men nu blev det så! Och så sen snabbt ner i vattnet, jag hade ju bestämt mig! Det var riktigt kallt, tur att det var vindstilla. Och så snabbt ner i vattnet, tjoho! Doppa mig ett par gånger och överväger några simtag och självklart så måste jag göra det. Men sen så var det snabbt upp och så himla nöjd och glad jag kände mig. Nu var jag ju så avkyld att jag inte hade så väldigt bråttom att få på mig kläderna, gick runt en stund tills jag hackade tänder :). Men vad då, jag har gjort det och det var UNDERBART.
Inte nog med allt detta utan en stund senare så dyker det upp en flock med Vitvalar , tyvärr fick jag inga bilder men följ länken så får du se hur dom ser ut. De simmad runt i viken en lång stund och kom riktigt nära innan de gav sig av ut till havs igen. En lite säl visade sig också, så söt såg ut som en liten hundvalp. Ner sen regnet drog in som ni ser i bakgrunden på bilden så var det dags att åka hem igen.

Nästan tillbaka i Kirkenes igen så passerar men den ryska gränskontrollen

Här kan man verkligen säga att det är porten in till Ryssland.

Nu var vi helt tagna av alla upplevelser och ville bara hem och få mat i oss och spendera resten av kvällen i soffan. Tack till mitt ressällskap Krister för en trevlig dag. Krister som också är här uppe i Kirkenes och jobbar denna sommaren.

10+ och småregn vid E6ans slut idag...

Ja vädret vårt kära samtalsämne är väl inte det bästa även här. Men det kunde naturligtvis vart mycket sämre! Det är bara att gilla läget det är inget man kan göra något åt i alla fall.
Utanför fönstret så ser det ut så här

Nu är bilderna inte från idag utan från i måndags när det var ett ljuvligt sommarväder och jordgubbarna var billiga! Ingenstans är jordgubbarna så söta som i Nordnorge, "endast Norge norska gubbar har" säger ju ett berömt ordspråk (?).
I slutat av veckan så blir det Kirkenesdagarna utanför här på torget och på affärsgatan. Massor med aktiviteter och gratis frukost blir det, passar fint då jag är ledig på fredag. Mest spännande blir nog trots allt den ryska marknaden som enligt vad dom säger är ovanligt stor under festivalen.
Jobbet är bra och alla är så trevliga jag beundrar alla som har det fantastiska tålamodet och kunskapen att arbeta med våra äldre som har olika former av minnes störningar. Det är rätt så befriande att inse att jag har massor att lära.

På tv är det OS och igår så blev det en fantastisk fjärdeplats och sen ett silver för terrängryttarna! Vilken bedrift och fantastiska Gunilla Fredriksson (min väninna från LC-tiden) är deras landslagskapten. Hon var uttagen till att rida för Sverige under OS i Barcelona men tackade nej då hästen var skadad och vi tyckte då att klart att du skall åka ändå, men inte då! Men nu fantastiska Gunilla ett riktigt riktigt STORT Grattis till er bedrift!

Kära ni nu är det dags att dra på sig regnjackan och promenera till jobbet :)

Årets första riktiga utebad!

Ja, då var det äntligen så att årets första bad i sjön i Paradiset var gjort! Och det var underbart, vattnet var svalt ca 20 grader och kändes som sammet och eftermiddagssolen sken in i den lilla viken. Någonstans runt sjön var det ett rockband som övade så den vanligtvis så stilla omgivningen var lite poppigare  idag. Men det kändes riktigt bra. På väg hem så såg jag att det var några killar som satt på en brygga med instrument och förstärkare och grillen igång, vilken underbar replokal dom hittat!

Denna vecka har vi haft "sidbyte" i Paradiset. Lillebror med familj har åkt på vidare semesteräventyr och brorsdotter Anna-Linda med sin Pelle och två små söta barn är här från Stockholm och vi, syster Inga-Lena och jag, njuter några härliga lata semesterdagar tillsammans. Men så lata blir dom inte, oj vad två små barn kan sysselsätta fyra vuxna! Som tur är så är dom fortfarande väldigt lättroade (1 och 3 år), en sandlåda, en liten badbalja och några vändor till vinbärsbuskarna är den stora grejen just idag. Och imorgon är en annan dag så då får vi se vad dom gillar.

Nu skall vi avsluta kvällen med glass och rosévin! Inte så dumt.

Nu har jag varit där!

I drömhuset! Oj vilket projekt. Huset är från 1900-talets början. Delar av köket är kvar från den tiden likaså entren och kakelugnarna. Allt måste göras invändigt. Golven går säkert att slipas upp och den fina trappan till övervåningen och alla dörrarna blir finfina om man slipar och målar dom. Men all el, värme alla rör måste göras om. Men jag känner ännu mer ja,ja,ja jag vill. Källarvåningen gick endast att nå utifrån, men det tänker jag ändra på! Vilken potential!
Körsbärsträd, äppelträd, päronträd och en massa vinbärsbuskar. Mmmm jag känner redan doften i köket. Han som äger det idag skall nu kontakta dom som man skall kontakta för att stycka av huset och trädgården samt uthusen från de stora skogsägorna. Så vi skall höras av igen i slutet av augusti för att se hur vi går vidare.
Nu vill jag bara bli jättehändig!

Fortsättning följer........

Vilken besvikelse, men bra ändå!

Idag är jag på väg hem till Göteborg och sen till Paradiset utanför där i Edsås. Jag lämnar Kirkenes och det vackra Finnmark men är tillbaka här om några veckor igen.

Igår så bar det iväg på utflykt med några av de andra som bor i samma hus. Vi körde ner i Pasvikdalen som sträcker sig längs både ryska och finska gränsen. Längst ner i dalen finns treriksröset mellan dessa tre länder. Men vårt mål var att få se björn! Då den största björnstammen i Norge skall finnas här. Först stannade vi vid en utsiktplats där det finns ett 96 meter högt torn man kan klättra upp i, vilket vi gjorde för att kunna se långt utöver nejden och myrarna. Vi såg mest skog och myrar, meningen björn! Fast vi hade en finfin utsikt mot Ryssland och staden Nikkel. Gissa vad dom hämtar upp ur gruvan där! Medelåldern i Nikkel är bara 42 år. Så det verkar inget vidare att bo där. Titta noga på bilden så ser ni lite hus och skorstenar, det är Nikkel. Och den ryska gränsen går mitt i älven.

I kiosken vid utsiktstornet så berättade hon som jobbade där att hon såg en björn på vägen alldeles nedanför häromkvällen när hon for hem. Vår förväntan och förvissning om att få se vårt största vilda rovdjur växte. 

Efter lite kaffe och våfflor med smör och brunost, som man äter överallt och alltid här i Norge Så for vi då vidare ner i Pasvikdalen. Vi körde sakta och spanade åt alla håll. De andra hade varit på vildmarkscentret några dagar tidigare och lärt sig om tecknen man skulle kika efter. Vägen var kass och bilen dålig så så fort körde vi inte heller. Mil efter mil gick färden, men ingen björn! 

Så plötsligt så hoppar något fram på vägen! En ekorre och så en fågel! Nu, kommer vi verkligen till vildmarken sa vi. Det fortsatte mil efter mil med skog, skog, skog, inga älgar (som det också skall finnas gott om) men framför allt ingen björn. Längst ner i dalen så visade kartan på en liten ort, dit åker vi och vänder tänkte vi för vi var inte utrustade för att vandra ett par timmar genom naturreservatet till treriksröset. 

Vädret är vackert, det är ödsligt knappt några hus, nästan inga bilar men framför allt inga djur. Vägen vindlade vidare och vi med den. riktigt ute i vildmarken så stod det en övergiven bandvagn från militären och vi trotsade vägen vidare. Nu, nu är vi snart framme vid lite bebyggelse, det var ju utmärkt som en ort på kartan och alla skyltar. När vi så kom fram så var det till en väldigt vacker gård men uthus, ett stort garage, stora välklippta gräsmattor, bastu, utedass, båt i älven den ryska gränsstolpen bara en bit från land och en skylt på stolpen vid infarten. Och döm om vår förvåning, det hela var en polisstation! Inte gränspolisen utan en polisstation! Mitt ute i ingenstans! Det var nog den finaste polisstation jag sett både till utseende och hur den låg. Men inte en människa där. Fönstren på andra våningen stod öppna, dörren var låst och ingen där. Så vi lånade toan och badade fötterna i älven, vattnet var riktigt skönt och det var fin sandbotten. Vi undrade var alla andra hus var, men det fanns inga andra hus det var detta som alla skyltar visat till och som var utmärkt som en ort på kartan. Ja aldrig upphör man att förvånas. Då vi var verkligen mitt ute i ingenstans så höll vi ju ett öga på omgivningen, det kunde ju dyka upp en nalle när som helst eller älg eller en polis något annat vilt. Men ingenting, jo en jäkla massa blinningar och annat flygfä fanns det mer än gott om.

Jaha så var det då dags att åka hela vägen tillbaka, ganska många mil. Men vi slutade snart att spana och inte såg vi fler djur på väg tillbaka heller. 

Så summa summarum så få djur har jag nog inte sett någon dag här hittills! Och på vägen tillbaka så åkte vi förbi den stora gruvan utanför Kirkenes, men inte såg vi mycket där heller, jo några gamla rostiga fordon.

Ok, tänkte vi inte heller här fick vi se något, men då åker vi till tivolit som är här ett par dagar istället. Men där höll dom på att packa ihop! Det var verkligen inte vår dag. Så det blev lite mat på en halvdålig vägkrog istället sen blev raka vägen hem! 

Ja och sensmoralen blev att inte gör djuren som vi vill, men vi hade trevligt ändå.

Sista natten med gänget!

Och med den fantastiska midnattssolen. I natt har det varit en återigen magisk natt med sol från klarblå himmel helt vindstilla och en massa fåglar ute i fjorden.

Här kommer det sen en bild på mina arbetskamrater Nina och Fredrik. På balkongen 23.20

Igår (nu är klockan två) så tog fina Nina med mig på en utflykt till familjens sommarställe (hytte) som ligger avskilt och vackert vid en av fjordarmarna

Först så åkte vi hit:

På vägen dit så såg vi en hel del sådana här vackra djur:

När vi körde längs fjorden och de fina sandstränderna där då var jag bara tvungen att känna på vattentemperaturen. Vattnet var kristall klart, salt och svalt inte så fryskallt som jag trodde det skulle vara, men i ärlighetens namn så var det väldigt långgrunt där jag vadade omkring. Det var så vackert att jag kunde ha spenderat resten av dagen där.

Men vi körde då till fina Ninas hytte där det blev grillade finska revbensspjæll och de av oss måttligt avgnagda benen slängde vi rätt ut  i naturen, det blir mat till räven , sa Nina.

Ni vet den där lilla gulliga saken som jag mötte på väg till jobbet för ett tag sen, en bild finns på ett annat inlägg!

Men någon björn såg vi inte :(  antagligen så låg den och tryckte inne i skogen i värmen, ja ni läste rätt -värmen. Idag har varit en finfin sommardag. Fast i kväll var det ändå bara 8+ när jag passerade E6ans slut på väg till jobbet.

Utanför fönstret just nu så är vädret väldigt spännande, det kommer in iskall dimma/moln från havet och driver in över fjorden. Man kan stå här och se hur det driver in, jag försökte filma men vet inte om det syns. Jag skall försöka infoga den lilla filmsnutten jag tog. Det är märkligt för det är bara ett stråk med dimma och inte överallt. Förövrigt så är himlen blå och solen den skiner!

När jag kommer hem senare så blir det inte så mycket sömn då Elvira som jag delar lägenhet med här skall låna en bil och åka på en annan utflykt. Vi skall ta med oss middag och sätta oss på en fjälltopp och äta! Det är i alla fall vår ambition. Sen styr jag kosan söderut på lördag, det blir en lång resa med buss-flyg-tåg-gå-buss-gå-buss-bil innan jag är hemma, resan tar ungefär 12 timmar. Förmedlingen jag åker med är för snåla för att köpa flygbiljett hela vägen så det blir bara flyg till Oslo.

Kanske blir det bjørn idag!!

Idag skall jag følja med Nina en arbetskamrat som bor hær på æventyr. Hon skall åka till sin familjs fjællgård och læmna några saker och jag skall få følja med! Igår så sa dom till henne att hon måste vara vældigt førsiktig før de har de senaste veckorna sett en bjørn stryka omkring på gårdsplanen ibland. Och han finns definitivt i nærheten. Det ær det ju vært att skippa sømnen før!

Sen så skall jag gøra min sista nattvakt hær i morgon. Jag tror att jag å ena sidan kommer att sakna det då det ær ett rætt så enkelt liv. Gå till arbetet, en hærlig promenad på 30 minuter (om det int regnar och blåser motvind), jobba, promenera hem, kanske gå in på Kiwi (den lokala matbutiken) som øppnar klockan sju och handla lite, gå vidare hem, sova, upp och æta lite mat, sen ivæg till jobbet igen. Det ær lite befriande att ha det så ibland. Men som sagt jag ær snart tillbaka hær uppe før att jobba några veckor till. Och jag ær snart tillbaka hær och berættar om jag såg någon bjørn eller ej! Hoppas bara att jag hinner få upp kameran i tid!

Dagens rapport från E6ans slut

Återigen en fantastisk natt med midnattssol. Det ær før hæftigt, jag førundras varje natt. det ær inte særskilt varmt ute, nær jag gick till jobbet i går kvæll var det bara 11 grader varmt. Så då åkte vantarna på før nær det då blåser lite frisk vind direkt från ishavet kænns det "friskt". Men det doftar friskt ænda till det kommer en bil och luktar diesel, alla hær kør dieselbilar och dom luktar verkligen! Nån som kan førklara varfør får gærna gøra det, jag trodde att de moderna bilarna var "luktfria".

På eftermiddagen igår så tog jag och Elvira som bor i samma lægenhet som jag oss en lite promenad ner i samhællet ca 500 m och gick till terassserveringen vid havet och tog en kopp kaffe. Solen værmde, måsarna kvittrade och på andra sidan fjorden gick en renflock mellan træden! Sicken idyll.

Att hær ær mycket Ryssland har væl inte undgått någon av er mina kæra læsare och alla gatskyltar hær i Kirkenes ær på två språk!

Dær satt vi och planerade før utflykter som vi vill gøra i augusti då jag kommer hit før några veckor igen. I hamnen ligger en massa ryska fiskebåtar och vi skall fråga en av dom om vi kan få følja med ut på en fisketur. Och lyckas vi ro det iland (hahah nu var jag roligare æn jag tænkte) så skippar vi resan till Murmansk. Før nær vi nu har undersøkt det nærmare så krævs det två øvernattningar dær før bussarna har så dumma tider. Och den tiden har vare sig hon eller jag ledig. Så då hellre fiska! Och det finns fler utflykter som vi planerat. Bland annat så måst vi ta oss till bjørnriket. De andra som bor i huset var på utflykt till Finland igår, och køpte øl och køtt. Och de såg bjørn på både dit och hemvægen!

På fredag eftermiddag så har en arbetskamrat bjudit med mig att åka till hennes familjs fjellhytte i Neiden som ligger en bit inåt landet upp på fjællet. Dom har visst en riktig laxfors på sina ægor ochså skall hon till Finland før att handla. Såklart så nappade jag genast på erbjudandet. Førsøker nu bara ændra på min flygresa hem så att jag åker på lørdag istællet.

Hær vid E6ans slut blir tankarna lite klarare..

Nær inget annat av vardagen trænger sig på så blir tankarna lite klarare. Det ær inte en massa annat "brus" som trænger sig på. Nu nær dagarna och nætterna går i ett, det ær lika ljust hela tiden. Men sommarværmen har tagit paus før en liten stund.

Ikvæll så satt jag længe och pratade med en dam som har en hæstgård utanfør hær och hennes ægor grænsar till Ryssland, men det var inget som hon någonsin tænkte på. Det som mer oroade henne var att numera så kan de inte ha sina hæstar ute på nattetid før de har vid flera tillfællen haft besøk av bjørn i hæsthagen. Och bjørnen bryr sig inte om ifall de elktrifierade stængsel. Det var inte så førr sa hon, då behøvde de aldrig oroa sig før bjørnen.  Men hon var klar øver att bjørnen behøvdes men ingen kan sæga varfør det har blivit så många fler de sista åren. Så hon avrådde mig från att ge mig ut några længre turer utanfør bilen in Pasviksdalen. Hær finns så mycket att se och gøra att jag gott och væl skulle kunna bara anvænda tiden till att se mig omkring i området, men nu ær jag ju hær før att jobba.
På tal om jobb så har jag tankar på ett nytt och spænnande område som jag inte har jobbat med førut och som jag absolut vill prøva på. Vad det ær skall jag berætta en annan gång, men jag filar som bæst på en ansøkan! Och jag bara vill vill vill gøra det! Hålla alla era tummar før mig :)

Uteservering ovanpå fjorden!

Tänkte "göra stan" när jag nu har en ledig eftermiddag och vädret är fint, affärsgatan tog mindre än 10 min att gå igenom och då var jag ändå inne i en butik. Gick då ner mot vattnet och vad hittar jag då här! Jo ett bättre hotel med en stor terass på pålar ut i fjorden ! Så nu sitter jag då här och vill äta en sen lunch men någon fisk eller något lokalt finns inte på menyn utan det får bli en internationell Lasagne istället och ett glas Petit Chablis innan. Sen sover jag nog gott ett par timmar innan jag skall till jobbet. Men det känns ändå på något sätt som jag är på semester :)
Runt omkring mig så finns det både tyska och amerikanska turister. De amerikanska sitter mest och läser och de tysktalande är mest upptagna av att de måste beställ bord till kvällens middag och att de varit inne i restaurangen och provsuttit borden så att de absolut får den bästa utsikten! Ja fast jag är ju glad att jag har den bästa utsikten på terassen.
Mens jag skriver detta så drar det in lite moln och det kom några droppar regn men molnen verkar dra bort igen, skönt. Sen är det en stor fiskmås som spatserar omkring å terassen och han verkar även gilla kaffe! Får se om han hann fastna på bild. Jo det gjorde han visst.
Men händer det ju massor, lite längre bort på kajen hoppade just en man i vattnet för att testa överlevnadsdräkten. De band fast honom i en lina och sen fick han simma ut i den iskalla fjorden.

Tillbaka vid E6ans slut.

Nu är jag då åter i Kirkenes från det fagra Tröndelag och ett par dagars besök hos familjen där. Det är alltid lika härligt och värmande i själen att komma dit. Familjens nestor Aasmund är still going strong 92 år gammal. Det är alltid lika givande att samtala med honom. Och som alltid så får man sig en givande lektion i familjens historia, vilket alltid leder till att jag så gärna skulle vilja veta mer om förfäderna.
Ett stort tack till Elin och Per-Olav för er gästfrihet.

På väg till flygplatsen utanför Trondheim åker man en bit på E6an och där så stod det en skylt 900 km till Narvik och härifrån så är det 1034 km till Narvik, ja herre gud va långt. Men nu åkte jag inte den vägen utan flög först söderut 500 km till Oslo för att sen flyga hela vägen norrut! Ja ibland känns det som bakvända världen! Och under nästan hela resan så var det klart väder, ja det finns mycket vildmark i både norra Sverige och Finland. Och en väldans massa sjöar och vattendrag. Flyget hit går via norra Sverige och Finland, med andra ord närmaste vägen!

Idag så har vi här ett fantastiskt sommarväder 22 grader och solsken från en klarblå himmel. Halva flygbussen var full med turister som skall åka med Hurtigruten söderut. Jag är nog minst sagt inte bara lite avundsjuk på dem. Jag hoppas att kunna göra den resan också någon dag.

Tankar på en flygplats, med stavfel och allt .....😌

På flyålassen i Kirkenes o väntar på flyg till Tromsö o sen till Trondheim . Där kära kusin väntar. Jag kom väldigt tidigt hit men det är fullt av folk. Många unga militärer som varit här på övning och gruvarbetare som är långpendlare och nu på väg hem. Utsikten här är fantastisk man ser långt över fjällen. Man ser hur regnmolnen klättrar över fjället för att släppa sitt vatten på andra sidan och sen dra vidare. Ibland hit där jag sitter och ibland åt andra hållet. Här är också många turister som har åkt med Hurtigruten från Bergen eller Trondheim och nu skall hem igen. Lyssnar jag runt mig så är det också väldigt många ryssar. Det är bara samerna som lyser med sin frånvaro. Fast å andra sidan hur känner man igen en same som inte har sin kolt på sig? Se där. En liten fördom som tittade fram! Fast en renflock hoppas jag få se innan jag åker hem igen till min lilla kisse som jag saknar. I morse försökte jag ringa om ett jobb jag gärna vill ha, tänk att få jobba på en oljeplattform! Det har jag tänkt på många ggr och nu såg jag att på ett ställe sökte man 3 st. Det skall jag söka! Bra betalt, långa ledigheter mellan arbetspassen då jag både har tid och råd att renovera drömhuset! Så nu är det bara att slipa cv och författa ett tillräckligt bra brev! Under tiden jag skrivit det här på tlf så har det två rejäla regnskurar dragit förbi här och det har också klarnat upp däremellan.

Det blev något fel men ändå bra!

Nattens betraktelse från E6:ans slut är att det som en persons sanning var inte den andras sanning.
På schemat som jag fått från förmedlingen så skulle jag jobba denna natten, men där jag har varit den senaste tiden där har dom ett annat schema så något fick fel i kommunikationen mellan beställaren (kommunen här) och uppdrags tagaren (som jag jobbar för). Och jag finns där som utföraren. Så när det uppdagades så var det bara att gå hem kl 01.00. Men jag fick en massa bra information av den andra sjuksköterskan som var i tjänst. Dom har riktigt bra betalt här. Och skall jag hit igen så kommer jag nog att kontakta kommunen direkt. Så som vanligt inget ont som inte har något gott med sig.
Sen så blev det en stilla promenad hem i midnatts solen och det var vindstilla och det luktade hav och tång. Så igen en magisk natt. Tänk så lyckligt lottad jag är som får uppleva detta.
Imorgon bär det i väg en bit söderut för att träffa familjen utanför Trondheim. Det ser jag fram emot riktigt riktigt mycket.Aasmund min farbror nu vår lilla släkts nestor är 92 år och pigg. Det skall bli fantastiskt att få krama om honom igen. Tyvärr så blir det en dag kortare är jag tänkt i Trondheim, då  som sagt det finns en kommunikationsmiss och jag trodde att mitt nästa arbetspass var på lördag (enligt byrån) men enligt kommunens schema så är det på fredag. Och då kommer jag naturligtvis tillbaka på fredag.

Jaja då passar jag på och försöker sova några timmar istället.

Jag møtte en fjellræv!

PÅ den hærliga promenaden till jobbet i går kvæll så møtte jag en liten ræv. Den var lurvigare i pælsen æn de som vi ser længre søderut så det var nog en fjællræv! Och så hær långt bort så ær jag ju på andra sidan alla fjællmassiv i både Norge, Sverige och Finland! Arbetskamraterna berættar att ibland så kommer renarna ner från fjællet och in i samhællet, speciellt då myggen ær før svåra så søker de sig till havet dær det oftast flæktar lite mer.
I natt så ær det återigen en magisk natt med ljusblå himmel och midnattssol.

HUset dær arbetet ær har en stor innergård och glasfasad ut mot vattnet, før en liten stund sedan så knackade det på rutan och utanfør så stod två stora fina kråkor och ville in! Det var fascinerande att titta på dom en stund och se hur de gick fram och tillbaka och tittade på oss och knackade på rutan. Undrar vad dom tænkte? Sen gick dom helt enkelt vidare, ja gick inte fløg.

Sen har jag alla møjliga olika tankar om hur jag skall finansiera mitt drømhus. Tænk att gå i huskøpartankar och inte ha en susning om hur det skall finansieras ;) Det blir en spænnande resa. Naivt kanske några sæger och kanske det, men jag ær fast och fullt øvertygad om att det kommer en eller annan løsning på det om det nu ær meningen att huset skall bli mitt!

Det hela ser ju lite lustigt ut med att skriva på svenska på ett norskt tangentbord.

Nu skall jag gå ut på balkongen en stund och njuta av midnattssolen som glittrar i vattnet.

Nattens rapport från E6:ans slut

Inatt så ær det inte riktigt lika klart solksen utan lite grått ute, men rætt som det ær så spricker det upp før en stund och det fantastiska ljuset återvæneder.
Inatt ær jag trøtt trots att jag har sovit som en stock hela dagen och tagit en rask promenad på 35 minuter hit ikvæll. Arbetskamraterna ær hærliga men jag vågar inte sætta mig i Tv-soffan før då tror jag att jag somnar!

Jag får istællet fortsætta att drømma om mitt drømhus:
Hur vill jag ha køket? Jo, det vill jag ha stort och fyrkantigt med plats før ett stort matbord och min træsoffa måste få plats antingen dær eller i hallen!
Kanske så hær:
En vedspis skall absolut finnas då huset ligger på landet och rætt som det ær så går elen och det ær inte kul att då inte kunna få varmt eller att kunna værma mat. Och så ær det mysigt ochså. Och ett stort skafferi vill jag ha. Dær skall det vara svalt så att dær kan sag førvara saften och sylten som jag gjort. 

Ja, det finns mycket att drømma om.

Æntligen midnattssol och rysk marknad.

I natt så lyser den då æntligen med full kraft i från himelen. Midnattssolen, det ær fantastiskt, magiskt och otroligt energigivande. Det kænns faktiskt som om det hær passar mig utmærkt. Inget pollen och en høg och klar luft. Fantastiska omgivningar fjæll och fjord.
I dag så har det varit riktigt fint sommarvæder och nær jag gick till jobbet och passerade E6ans slut så visade termometern dær +12 grader och fullt solsken.

Sista fredagen i varje månad så ær det rysk marknad hær i Kirkenes och så æven idag. Det var klæder hantverk, cigaretter och vodka (fast det var under bordet, lite halvolagligt) tyværr hann jag inte till vodkadisken innan dom stængde ;) Men det fanns ju gott om ryska små trægummor, fantstiska schalar, ryska militærhattar, porslin och allt møjligt annat. Riktigt kul jag hoppas att jag hinner med en till innan sommarjobbet ær slut!

En tur på turistbyrån hann jag ochså med, chefen dær var værmlænning. Hær finns alla nationaliteter! Och han hade ytterligar førslag på vad man kan hitta på hær med olika spænnande utflykter. Och jag som kom hit før att jobba, tja och att se mig om. Jag har ju alltid velat komma hit.

I natt har jag en svensk sjukskøterskekollega och hon berættar att hon har kommit hit varje sommar sen 20 år och jobbat. Och hon længtar alltid tillbaka hit nær sommaren kommer.

Så nu blir det morgonrunda, en kopp the på balkongen, rapport och så hem och sova!

Bilden är utsikten från balkongen på jobbet klockan 23:33